Den ständiga oron...

Jag har kommit in i någon känslosam period just nu. Så fort det inte rör sig i magen på några timmar tänker jag det värsta, även fast jag inte borde gå runt och tänka så... Såklart att bebisen inte kan vara aktiv jämt i magen. Men både igår och idag har jag känt mindre rörelser och bara någon enstaka, svag spark och oron kommer på en gång. 

Jag följer en gravidblogg där en tjej delat med sig om sitt vardagsliv och graviditet och lagt upp en massa fina bilder på magen och grejer hon köpt till bebisen. Bloggen blev tyst under flera dagar och jag tänkte att nu har hon väl blivit mamma eftersom hon var runt 38 veckor gången. Det hade hon, en änglamamma.. Förlossningen hade startat men på förlossningen fann man inga hjärtljud. Bebisen hade dött i magen och hon hade någon dag innan känt sparkar. Så himla tragiskt. Tack och lov händer sånt här sällan men man berörs ju.

Lillen har varit mer aktiv nu ikväll iaf och jag måste säga att dopplern har stillat min oro många gånger. Bästa köpet :) Vet att man inte ska gå runt och oroa sig för jämnan men samtidigt ska man inte ta allting för givet. Det finns inga garantier eller självklarheter. Jag är så himla glad att det har gått så bra hittills i graviditeten och blir nästan tårögd av lycka av att se att någonting rör sig i magen. Börjar fundera mer och mer på vem som bor därinne - hur han ser ut och vilka egenskaper han kommer ha osv. Vår lilla pojke, vi är så nyfikna på dig <3